Sommar, sol och epoxi

När så solen äntligen kommer fram och värmer våra bleka lekamen, så är det bättre att sitta under äppelträdet och njuta något svalt än att stå i solen och laminera.

Det är nämligen så att gaslagen gäller, och den är inte till fördel om den inte kan förstås och bemästras.

De flesta material som inte är helt kompakta innehåller luft. Betong, trä osv. Att lägga något som blir tätt ovanpå denna typ av material när solen börjar värma på kommer att ge ett rikt utbud av luftblåsor och glada tillrop – eller kanske inte så glada.

För att visualisera detta så tar vi en ballong och blåser upp den. Om vi nu tar ballongen och håller den framför något svart (eller om det är en svart ballong) så kommer den att växa. Det går även bra att ta med den in i bastun.
Alltså, luft som värms upp expanderar. Luft som finns i trä eller betong får inte plats längre och tränger sig ut. Ligger det klet som luft kan putta undan ovanpå så blir det luftbubblor.

Vi tar en ny ballong och blåser upp den lika stor, eller tar den gamla om den finns kvar. Nu lägger vi den i frysen en stund eller går ut med den en svensk midsommar/nyårsafton…. Vad hände nu? Precis tvärtom, den har krympt!
Det får alltså plats mer kall luft i en liter utrymme än varm luft.

Nu vet vi att det är spel med dåliga odds att måla när solen börjar värma på, men om vi istället börjar jobba när solens värmande avtar – då får vi plötsligt de fysiska lagarna med oss och lamineringshartset eller färgen kommer att tränga in lite djupare då luften drar ihop sig när det börjar kyla. Några köldhål i laminatet eller betonggolvet är inte att förvänta.

Så jobba hellre på yta som varit i solen och sedan skuggas. Mår alla så mycket bättre av.