Är det så att människan aldrig är nöjd? Finns det alltid något som vi retar oss på och som vi önskade vi kunde göra lite bättre? Kanske bara genom en gjutmassa?

Kanske är vi nöjda mestadels, men att vilja förbättra lite ligger ofta inom önskans ram. Att jobba med glasfiber, epoxi och distansmaterial ger ofta många bra resultat, men ibland räcker inte distansmaterialets fyrkantighet till att lösa de runda drömmarna. Det blir helt enkelt väldigt mycket spackel. Spackel väger ofta mycket och då tappar vi lite av funktionen på vägen.

Uppbyggnad

NM Gjutmassa 985 är ett flytande distansmaterial som kan hällas mellan två laminatskinn i en form eller så kan det tixotroperas med NM Tix 150 och läggas ut med t.ex. en tandspackel i önskad tjocklek. Så fort det går att spackla på med nytt tixotroperat material, så fylls rillorna igen med en vanlig spackel. Sen är det bara att låta det härda, slipa lätt och lägga färdigt med väv.

Vår gjutmassa kan gjutas ganska tjockt utan att det blir för varmt och behövs det en extra tjock distans så fortsätter du med ny utläggning som ovan istället för väv.

Fördelen med ett distansmaterial med epoxi som byggsten är att det finns styrka, vattentålighet, bra värmetålighet osv.  rakt igenom sandwichkonstruktionen när den är färdig. Allt kommer att kommunicera med varandra.

NM Gjutmassa 985 har en densitet som kan jämföras med fur, dvs runt 0,6 kg/liter.

Andra möjligheter

Gjutmassan är dessutom väldigt trevlig att “snida” i. Att göra t.ex. en master för ett bete eller annat som du skall bygga en form till är enkelt. Skulle du ta för mycket är det ingen fara, bara göra rent och gjuta på lite nytt material. Naturligtvis går det att använda NM Gjutmassa 985 som slutanvändarmaterial också ifall en lättviktskonstruktion önskas. Enklaste utvecklingen kan ju vara ett specialflöte till sommarens metande.

Att se möjligheterna där många bara ser att det inte går, det gör skillnad.

Tänk på att det är ytans temperatur som styr uthärdningen av det som du lägger på.

Spelar ingen roll om luften håller +15°C om ytan är +3°C. Då är det ytan som styr.

Påminner om denna tumregel;

+5°C på ytan – 4 veckor att härda ut.

+10°C på ytan – 2 till 3 veckor att härda ut.

+15°C på ytan – knappt 2 veckor att härda ut.

+20°C på ytan – 1 vecka att härda ut.

Sen spelar det ingen roll om din epoxifärg torkat pga att lösningsmedlet avdunstat, det tar tid att härda ändå.

Håll ut, snart slår böljorna mot förstäven igen.

Då var båtarna uppe ur plurret igen. Dags för vinterdvala och en tid när stormar smeker presenningar och stagben.
Men också en tid att förbereda. Är det dags att bottenbehandla båten? Då är det kanske en idé att få den öppnad i skalet så den torra luften om vintern kan dra ut så mycket fukt som möjligt.
Här på lab har vi tagit fram två nya kulörer till vår NM Böldspärr 023 och även gjort den vita lite vitare. Dock är den fortfarande lite svagt crèmefärgad och vi jobbar på detta. Innan det blir allt för mycket oro så vill vi peka på att detta med två lager och hur dessa två lager läggs på är exakt detsamma som förr. Men, en röd klar färg är lite sämre täckningsförmåga på än en mörkröd färg. Oxblod har inte varit särskilt poppis bland båtägare, därför klarrött. Om underlaget är ojämnt i kulör kan det vara en bra idé att starta med vit behandling eller svart. En vit behandling ger en ljusare röd framtoning och vice versa.

När så solen äntligen kommer fram och värmer våra bleka lekamen, så är det bättre att sitta under äppelträdet och njuta något svalt än att stå i solen och laminera.

Det är nämligen så att gaslagen gäller, och den är inte till fördel om den inte kan förstås och bemästras.

De flesta material som inte är helt kompakta innehåller luft. Betong, trä osv. Att lägga något som blir tätt ovanpå denna typ av material när solen börjar värma på kommer att ge ett rikt utbud av luftblåsor och glada tillrop – eller kanske inte så glada.

För att visualisera detta så tar vi en ballong och blåser upp den. Om vi nu tar ballongen och håller den framför något svart (eller om det är en svart ballong) så kommer den att växa. Det går även bra att ta med den in i bastun.
Alltså, luft som värms upp expanderar. Luft som finns i trä eller betong får inte plats längre och tränger sig ut. Ligger det klet som luft kan putta undan ovanpå så blir det luftbubblor.

Vi tar en ny ballong och blåser upp den lika stor, eller tar den gamla om den finns kvar. Nu lägger vi den i frysen en stund eller går ut med den en svensk midsommar/nyårsafton…. Vad hände nu? Precis tvärtom, den har krympt!
Det får alltså plats mer kall luft i en liter utrymme än varm luft.

Nu vet vi att det är spel med dåliga odds att måla när solen börjar värma på, men om vi istället börjar jobba när solens värmande avtar – då får vi plötsligt de fysiska lagarna med oss och lamineringshartset eller färgen kommer att tränga in lite djupare då luften drar ihop sig när det börjar kyla. Några köldhål i laminatet eller betonggolvet är inte att förvänta.

Så jobba hellre på yta som varit i solen och sedan skuggas. Mår alla så mycket bättre av.

Ett inte helt ovanligt sätt att arbeta med epoxi är att man lägger vått i vått för att slippa slipa mellan lagren. Så långt är allt gott. Men när ord som tejpklibbigt börjar komma in i samma mening börjar det bli mer besvärligt.

Vad är egentligen tejpklibbigt? Om 100 personer tillfrågas är jag ganska säker på att det blir ca 70 olika svar. Vår önskan är ju att kunna lägga lager två i lager ett utan att behöva göra den förbaskade slipningen.
Det som styr fönstret där just tejpklibbig är rätt ord är temperaturen, luftfuktigheten och mängden koldioxid runt omkring oss. Sen finns det en parameter till; hur noga är det egentligen?

Ja, den sista parametern är ofta den som gör att många tycker de tre första parametrarna är oviktiga. Kanske tänker man inte på att anledningen till att vissa arbeten görs om oftare än andra på t.ex. en båt kan ha vissa paralleller med just detta. För det där fönstret är svårt att pricka helt bra faktiskt. Hyfsat bra går det att pricka, men pratar vi ytor som skall belastas konstant under vatten t.ex. är inte hyfsat det ord jag vill använda.

Vad är det då som händer och sker som förstör allt?
När blandningen epoxi och härdare är gjord i spannen är allt bra. Utrymmet ovanför ytan är mättat av aminångor och så värst mycket koldioxid eller fukt finns inte närvarande. Full reaktion mellan epoxi och amin – bra. Men när vi plötsligt börjar smeta ut epoxin i tunt lager på en stor exponerad yta, det är då som det börjar bli marigt.

Aminerna är nämligen inte bundna att bara reagera med epoxi, o nej, en liten smäcker koldioxidmolekyl (CO2) är mycket enklare att binda till.

Är det nu för varmt på ytan så blir molekylerna lättrörliga och reaktionen epoxi – amin gynnas. Dock är varm yta detsamma som att epoxin blir tunnare och kanske rinner undan. Den bör tixotroperas för att kunna användas. Dock gynnar värmen reaktionen mellan epoxi och amin och den lättrörliga aminen i ytan blir snabbt infångad. Är temperaturen på tok för hög blir filmen för tunn och vi riskerar genomkarbonatisering. Det betyder att ingen epoxi fick vara med och reagera utan koldioxiden fick all amin. Resultatet är en geggig yta.

Är det för kallt på ytan så blir epoximolekylen väldigt osexig för aminerna som är lättrörliga vid låg temperatur. De söker andra partners och koldioxiden är lätt tillgänglig. Dock är filmen inte särskilt lättrörlig i sig, men en ordentlig karbonatisering på ytan är att förvänta.

Är det för fuktigt är luften tung och innehåller mycket vatten. Vatten kan accelerera reaktioner där aminer finns med. Så fuktigt och kallt är långt ifrån optimalt.

Om du sitter inne i båten och jobbar, så kommer utrymmet att uppvärmas av din lampa och dig, din andedräkt och svett kommer att höja luftfuktigheten samt att din utandningsluft höjer koldioxidmängden i luften.

Jag hoppas inte du som läser tycker att jag är konstig om jag oftast rekommenderar att du använder peel-ply eller slipar om du inte kan lägga vått i vått.

Ett normalt karbonatskikt är ca 1-4µm tjockt. Så det är ju inga distanser som skall slipas bort. Slipas? Det är oftast frågan om mattering, såvida inte flugor och rådjur fastnat. 😉