Fel är något som kan uppstå ibland. En del beror på slarv, en del på slentrian och vissa för att tankarna for iväg i det sista avgörande ögonblicket. Här har vi tagit upp några av de vanligaste fel som vi får frågor om.
Via bl.a. vår hemsida kan du komma i kontakt med vårt laboratorium och där få tips och råd för att undvika att fel uppstår.

Mjukt och klibbigt — för dålig blandning av komponenterna

Epoxiplast består generellt av en epoximolekyl som skall träffa en härdarmolekyl. Om detta inte skett, vilket kan uppstå vid en dålig blandning, kommer inte epoxiplast att bildas. Den epoxi- eller härdarmolekyl som inte hittat  någon att reagera med kommer istället att fungera som mjukgörare. Ju sämre blandning, desto mjukare slutresultat. Blandningsredskap som skruvmejsel, armeringsjärn, rundstav och liknande kan inte användas.

Liknande resultat kan fås om blandningsburken renskrapas för att få ut det sista. Det är svårt att blanda i botten på en burk, även med rektangulära och breda blandningsredskap. För att minimera riskerna, blanda alltid i två kärl. Först noga i kärl ett, häll över till kärl två och blanda lika länge och noga.

Ytterligare ett sätt att uppnå mjukt och ohärdat material är att från början ha fel blandningsförhållande. Kanske är det ett tidigare fabrikats blandningsförhållande som sitter i huvudet, kanske var inte vågen fullt funktionabel, kanske var vågen inte ens närvarande utan blandning gjordes med ögonmått. Felkällorna för just fel blandningsförhållande kan göras lång, men ett tips är att skriva ner vikten för epoxin och vikten för härdaren på blandningsburken. Kontrollera alltid vågen först mot en känd vikt. Att tillverka sig en egen liten kalibreringsvikt och ha i fickan är inte svårt.

För låg härdningstemperatur kan också bidraga med mjukt resultat. Prova att höja temperaturen ett par dagar. Har det inte blivit hårdare är det risk för att någon av de andra alternativen spelat in.

Inget lim i träfogen — mer än sjön suger

Ett ofta förekommande fel är att alldeles för högt limtryck har användts. Ytorna som skall limmas skall helst vara grovslipade och presstrycket inte större än att bitarna ligger mot varandra. Risken är annars att det höga presstrycket skjuter ut majoriteten av limmet ur fogen och sedan suger trät i sig resten. Kvar blir en torr fog.
Skall fogen vara minimal, förlimma isåfall ytorna först, men lägg endast limytorna mot varandra, inget tryck.

Dålig vidhäftning

Om blandningen är exemplariskt blandad och presstrycket enligt skolboken och det ändå släpper, då kan det vara så att ytorna som skulle limmas inte var tillräckligt väl rengjorda, saker som fingeravtryck, damm, kondens, rost och smörjfett är direkta släppmedel.

Om det släpper mellan två skikt epoxi, så kan det utöver ovanstående vara p.g.a. för låg temperatur, för lång tid mellan appliceringarna, hög luftfuktighet eller en karbonatisering som inte slipats bort.

En annan källa till dålig vidhäftning är att potlife gått ut. Oftast mäts potlife med 100 gram i en burk.
Om potlifen är 40 minuter för 100 gram, så är den troligen runt 25 minuter för ett kilo i en burk.
Läggs epoxiplast på som passerat potlife, så uteblir vidhäftningen. Molekylkedjorna har blivit så långa att epoxin inte väter på underlaget längre. Värmen från reaktionen gör ändå att plasten känns helt ok.

Mer skum än på sjön

Ibland blir det mer än lovligt med bubblor på den nylackade ytan och bakgrunden till detta är den så kallade gaslagen. Om värmen stiger så utvidgar sig luft inne i t.ex. trä och då lyfts ohärdad epoxi upp från ytan i form av bubblor.

Detta fenomen fås ofta när man lackar på förmiddagen, runt kl 10, sen kommer solen och värmer på. Att belägga ytor på fallande temperatur är att föredra. Tänk på att vissa föremål har lång uppvärmningstid, så även om klockan är eftermiddag så håller temperaturen inne i föremålet fortfarande på att öka.