Tips & Trix

Olika arbetsmoment

 

För att jobba med epoxi krävs lite planering

Skall du laminera, så klipp först till de vävar som skall användas och lägg upp dem på ett strategiskt sätt. Blanda sedan ihop epoxi och härdare. Åtgången av epoxiplast är ungefär densamma som vävens vikt.

Mätta först underlaget med epoxi, lägg sedan på väven med fibrerna i önskad riktning. Tag en väl urtvättad (dvs den luddar inte längre) korthårig mohairroller och tryck ner väven så att epoxin väter igenom. Behövs det, påförs mer epoxi. Ett bra laminat skall inte ge ett blankt uttryck. Skall ytterligare vävlager påföras, lägger man på en väv ovanpå, rollar, påför mer epoxi, rollar. Så fortsätter man till önskat antal lager har erhållits.

Lägg inte på för mycket material, då det oftast är enklare att lägga till än att ta bort.

Att planera sitt arbete är A och O. Epoxiplast är en produkt som bildas av att härdare och epoxi reagerar med varandra. Denna reaktion utvecklar värme som accelererar reaktionen yterligare. Är blandningen klar och funderingarna börjar dyka upp i det läget, ja, då är förmodligen den blandningen bränd. Ställ burken på ett ställe där den kan bli varm utan att störa något annat. Temperaturen i en sådan burk kan i vissa fall bli långt över 100°C.

 

Epoxi som reparationsmaterial

De allra flesta material kan repareras med epoxiplast.

Håligheter slipas och fylls, sprickor slipas och armeras med glasfiberväv och lamineringsepoxi i lämpligt antal lager. Detta gäller såväl trä som laminat.

Hål på konstruktioner lagas i princip som ovan fast med fler lager glasfiberväv.

Bultar och metallkonstruktioner sätts fast med tixotroperad epoxiplast eller injekteras fast med epoxiplast.

Om t.ex. träbåten råkat ut för röta, så måste allt dåligt trä lokaliseras och avlägsnas. När detta är gjort måste sedan resterande trä vid reparationsstället torkas mycket noga, så att ingen fukt återstår då arbetet med epoxi börjar.

Borttaget trä ersätts med nytt torrt trä som limmas fast. Såväl reparationsstället som träbitarna skall fasas för att få så stora limytor som möjligt.

Om skadeställena inte är så stora utan endast i form av mindre rötfläckar skrapar man bort trät och ersätter detta med en epoxi - fillerblandning, eventuellt med en tillsats av huggen eller mald glasfiber.

Skador på metall kräver ett väl rengjort underlag, fritt från oxidation (rost) och fett. För optimal vidhäftning, beläggs den nyblästrade ytan med NM Stålprimer 270 innan reparationen görs.

Plastskador kan behöva lite olika förbehandlingar. Är det polyesterplast, skall ytan slipas och avtvättas med aceton innan den beläggs med epoxi.

 

Fogning

Det är en fördel att använda snedlaskar som limfogar i en konstruktion. De krafter som en limfog kan råka ut för, kan med snedlaskar fördelas ut över en större yta och därmed minskar risken för brottanvisning.

Fördelen att använda ett fyllande lim vid limfogning, som exempelvis NM Lim 250 eller NM Laminering 275 A med tillsats av ett lämpligt fyllnadsmaterial, är att limmet kan fylla ut håligheter och ojämnheter i limfogen utan att fogens styrka minskar, så kallat "gap-filling".

Ett fyllande lim ger även möjlighet att använda ett lågt presstryck som åstadkommes med häftklamrar och mindre tvingar, detta är tillräckligt presstryck för limfogen.

I limfogar i hörn bör man spackla upp hålkäl med hjälp av antingen limmet tillsatt med fyllnadsmaterial till spackelkonsistens, eller med ett för ändamålet avsett epoxispackel. Detta hålkäl ökar limfogens yta och ger samtidigt en stöttande och uppstyvande funktion. Är limmet för starkt tixotroperat kan detta inverka negativt på vätningen och därmed vidhäftningen.

 

Ytbehandling och limning i flera skikt

Epoxi har en bra vidhäftning till de flesta material. Detta kommer sig av att epoxi klarar av att väta till de flesta underlag. Material som t.ex. trä, plywood, polyester och metaller innebär ofta inga problem att limma. Poröst eller sugande trä förlimmas före limning, eventuellt fylls limmet med fyllnadsmaterial.

Då mer eller mindre all epoxi under härdning råkar ut för något som kallas karbonatisering, är det nödvändigt att avlägsna ett eventuellt karbonatskikt för att få god vidhäftning.

Det kan dock vara svårt att avgöra om ett epoxiskikt är överdraget med en karbonathinna eller ej, den är nämligen inte synlig för blotta ögat.

En god avslipning räcker, äldre ytor tvättas också med aceton.

Karbonatiseringen är mycket temperaturberoende, låg temperatur och hög luftfuktighet ger en hög karbonatiseringsgrad och tvärtom. Så det är även av denna anledning viktigt att arbeta i temperaturer runt +20°C.

 

För maximal ytfinish och största möjliga yttäthet bör man applicera minst två lager epoxi, utan tillsatser av fyllnadsmedel eller liknande.

Vid behandling av trä kommer det första skiktet att tränga ned i träet och det andra skiktet lägger sig som ett ytskikt.

För största ytsläthet skall man slipa noga mellan varje lager epoxi som appliceras.

För ytor som exponeras för väder och vind, gäller att ytskiktet lamineras med glasfiberväv.

Håligheter och andra ojämnheter skall spacklas innan sista lagret ytepoxi appliceras.

Om ytan skall målas med täckande färg, kan man här antingen använda ett färdigt epoxispackel som vårt NM Spackel 206 Lätt eller själv tillverka ett liknande spackel med hjälp av lämplig epoxiprodukt och fyllnadsmaterial. Skall båten inte målas med täckande färg, bör man använda sig av ett genomskinligt fyllnadsmedel som tillsats till epoxin. Vanlig epoxi "kritar" utomhus, och bör överlackeras.

 

Kallbakning med trä eller plywood

Här kommer epoxiplastens vätande och vidhäftande förmåga till sin rätt. Man skall se till att tillräckligt med epoxiplast finns till själva limfogen.

Material som trä / plywood suger in bindemedel. Genom att tixotropera limmet, eller tillsätta fyllnadsmaterial, så minskar insugningen och tillräckligt med lim är kvar till limfogen. Eventuellt får man förlimma / primera ytorna före limning.

 

Laminering

Återigen gör epoxins goda vätförmåga sig hörd och ser till att alla fibrerna blir väl genomvätta. Detta betyder i sin tur att man får mycket starka laminat. Fibrer av t.ex. glas, aramid, kol eller polyester är inga problem. Vakuumsugs laminatet så blir det ännu starkare p.g.a. att mikroblåsor av luft sugs bort ur laminatet. Därigenom ökar glasfiberhalten i laminatet.

Det som krävs är alltså ett lamineringsharts som kan väta den aktuella fibern. För epoxilaminat krävs det att fibern är ytbehandlad för epoxi.

Vävarna skall alltid förvaras torrt och dammfritt. När de handhas bör plasthandskar användas för att inte fibrerna skall bli förorenade.

Lamineringsharts väljs utifrån de förutsättningar som skall gälla vid lamineringen och för slutresultatet. Material och lufttemperatur bör vara så nära 20°C som möjligt. Luftens relativa fuktighet, vid öppen hantering, bör ligga mellan 40 och 55% för bästa resultat. Ett härdat laminat skall slipas före vidarebehandling

Jämför man två stycken jämntjocka laminat av epoxi och exempelvis polyester, så kan man mäta sig till att epoxilaminatet är många gånger starkare vid våta laminat.

Därför kan man göra epoxilaminatet tunnare och därvid blir konstruktionen också lättare.